Måndag var alla hjärtans dag.
Jag kom till Lycksele lasarett efter en bilfärd i -30 grader och en husbrand i Bjurholm på vägen. Jag hade turen att få ett enkelrum och invägningen visade att jag gått ner totalt åtta kilo under mina veckor på modifast. Bra jobbat!
Kombinationen med simning nästan varje dag gav minsann resultat. Jag funderade både en och två gånger på om jag skulle kunna leva på vaniljmodifast och simma såhär resten av livet för att slippa en operation!
Jag fick träffa sjukgymnasten som berättade om hur jag skulle andas efter operationen och vad som händer med lungorna när man sövs. Hon hade en målande beskrivning av tillplattade alveoler som man måste pressa igång. Jag fick lära mig blåsa vattenflaska och "hoffa". Hosta skulle jag inte vilja göra efter operationen sa hon så slemmet får man kämpa upp på annat vis i så fall.
Jag fick blodproppsförebyggande spruta, duscha och tvätta håret på kvällen och sen skulle jag försöka sova inför operationsdagen. Jag var första patient på listan så jag slapp ligga och gruva mig under dagen.
Det var inte det lättaste att sova den där natten. Jag vred och vände och stod i fönstret och tittade ut över parkeringen i flera omgångar. Tänk om något går snett? Tänk om de sticker hål på magsäcken?
Tänk om de tappar ner levern? Tänk om jag inte vaknar ur narkosen? Tänk om jag får hjärtstillestånd?
Jag tror det var tvunget att gå igenom alla de där faserna för att liksom gå vidare. Man måste våga tänka alla tankar. Och jag somnade ju till slut, med förvissningen om att jag i alla fall skulle få sova mycket nästa dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar