Återbesök hos farbror D

Idag var jag på återbesök hos min kirurg i Lycksele. Första april av alla dagar på året!
Det var snabbt avklarat. Tio frågor om hur jag mådde, om jag kräkts, osv. Ett konstaterande att allt såg bra ut på proverna jag tog på vårdcentralen för två veckor sedan och att jag gått ner enligt normalen. Sen var det klart. Tog inte många minuter. Konstaterade att jag väger på vårdcentralens våg lika mycket med kläder som hemma utan.

Så fick jag ställa mina eventuella frågor. Han gav mig rätt i att jag minskar lite långsammare eftersom jag gick ner tio kilon veckorna innan operationen. Han hade också ganska många synpunkter på matsedlarna från andra sjukhus. Intressanta synpunkter. Bland annat det där med att man ska dricka en halvliter mjölkprodukter om dagen. Helt värdelöst enligt min läkare. Massor av onödiga kalorier. Och ingen risk för kalciumbrist eftersom man äter tabletterna hur som helst.
"Men det är klart, jag kanske skulle säga som de om jag aldrig hade tänkt träffa min patient igen" sa han. Han tycker att privatsjukhusen tar till rigorösa helt onödiga åtgärder som på sikt är en nackdel för patienten.

Blodtrycket som sjunker hittar man egentligen ingen förklaring till, men det händer många efter operationen. Man tror att det har att göra med att signalsystemet i kroppen ändras. Samma effekt har det nämligen på diabetespatienter. Även om de inte tokrasar i vikt och skulle ha minskat på samma sätt utan operation, så ger det inte samma effekt. Det är något med tarmomkopplingen som gör att kroppen "ställer om".
Ja, jag tackar och tar emot för den bieffekten jag.

Det var kul att träffa alla de andra och höra hur det hade gått. Vi har ungefär liknande viktnergång, alla mådde i princip hur bra som helst och bara någon av oss hade lite svårt med att äta vissa saker.
Alla såg så mycket smalare ut än när vi sågs efter operationen på avdelningen! Man ser det kanske framför allt i ansiktet.

Alla hade också haft samma viktstopp några veckor efter operationen och hunnit bli lika irriterade och oroade som jag. Tänk om vi alla hade fått veta det innan? Det hade besparat mig lite onödiga negativa tankar i alla fall.
Jag kommer att gå ner i lite långsammare takt eftersom jag är så gammal! När man passerat 45 då är ämnesomsättningen på utförslöpan så att säga. Inte blir det bättre av att min är slö sen förut!

Jag måste ändå säga att jag känner mig tacksam för att allt har gått så bra, både för mig och mina operationskompisar. Skynda långsamt. Stegen är så mycket lättare nu i alla fall.

6 veckor postop

Viktnedgång i veckan: -1,3 kg
Viktnedgång sen op: 6,0 kg
Totalt: 15,5 kg

Sådärja! Delmål nummer ett uppfyllt. Jag har nu ett BMI under 50!
Jag är helt nöjd med att jag äntligen går neråt och kanske i en lämplig takt trots allt.
Däremot har den här veckan bjudit på lite andra överraskningar. Jag har mått mer illa mellan varven och
faktiskt kräkts några gånger. Samtliga tillfällen har det varit mitt eget fel!
Jag har helt enkelt ätit för fort, slängt i mig maten, inte tuggat tillräckligt.

Det första bakslaget kom när jag belv bjuden på lunch och fick en stor portion sallad framför mig i en hämtlåda. Jag inser så här i efterhand att det är svårt att avgöra hur mycket jag ska äta, när man inte har rätt
referensram. Nästa fel jag gjorde var att jag inte var koncentrerad när jag åt. I samma sekund som jag svalt en skinkbit utan att i princip tugga den, insåg jag att det här inte skulle kännas bra.
Illamåendet kom som ett brev på posten! Det höll i sig i sex timmar och först då, efter att ha tvingat i mig några deciliter kolsyra, kunde jag kräkas upp den där eländiga skinkan.
Den kom upp helt osmält :)

Några dagar senare gjorde jag samma fadäs i ett moment där jag var vrålhungrig ( på grund av att rutinerna inte funkade)  och åt mitt kvällsmål för fort. Glaset med en dl fil i lade lock på alltihop och det tog några timmar innan jag var i fas igen. Nu tänker jag inte göra om det där en gång till.

Hur märkligt det än låter så känns det rätt bra. För det innebär att systemet fungerar som det ska.
Nu gäller det bara att jag verkligen kommer i fas med hur jag ska äta och inte trillar dit på gamla manér.
Det verkar alltså inte vara sakerna jag äter, utan hur jag äter dem.
Note to self: Tugga är viktigt. Lågt tempo är viktigt.