Skitnatt

Jag vet inte vad som hände igår. Jag försökte dricka ordentligt hela dagen och åt precis som jag skulle. Jag promenerade och simmade sen en timme och kände mig hur pigg som helst.
Till middag åt jag kyckling och dinkel med lite grönsallad och mådde hur fint som helst. Däremot kände jag mig fortfarande hungrig efter maten. Jag motade bort den känslan med vatten, för jag tänkte att jag kanske inte fått i mig nog i värmen.

Efter tre timmar började jag må illa, blev gasig och kände mig uppkörd. Jag bestämde mig ändå för att ta en hårdbrödsmörgås och ett halvt glas juice. Det gick fint. En kvart. Sen bröt helvetet ut.
Jag rapade, mådde illa, frös och fick en massa sura uppstötningar. Magknip så in i helsicke.
Det höll mig vaken till fyra-tiden i morse. En svidande känsla i magen som faktiskt gjorde mig lite oroad.

Jag petade i mig fil till frukost och mår fortfarande lite illa. Dessutom har jag ont i halsen.
Jag ogillar när jag  inte kan förutse vad som ska hända. Hade jag satt i mig en chokladkaka eller nåt så hade jag ju kunnat förutse konsekvenserna. Men nu kom de helt oförtjänt utan anledning!
Med viss lättnad konstaterade jag nyss att magen i alla fall är igång fortfarande. Då kan det väl inte vara helstopp?

10 v postop

Viktnedgång i veckan: -0,1 kg
Viktnedgång sen op: -8 kg
Totalt: - 17,5 kg

Tja, det blev kanske inget strålande resultat den här veckan, men å andra sidan inget upp heller.
Jag har försökt ha koll på maten och peta i mig lite och ofta, men det är svårt när man är på resande fot.
Det har inte blivit så mycket godis direkt, men ett och annat glas vin, cider och öl.
Däremot har jag inte ätit särskilt onyttigt. Mest rent kött faktiskt. Mycket grillat utan tillbehör.
Men visst, det blir någon sked dressing och bröd på hamburgaren.

Å andra sidan har jag gått en del och legat på mellan 10 000 - 15 000 steg om dagen.
Det borde räcka för att hålla vikten nere.
Jag tror att jag ser en annan förklaring till att vågen inte visar mer ner.
Sedan jag slutade med blodtrycksmedicinen förra veckan har jag samlat på mig vätska.
Fötterna sväller, det känns på skor, på strumpkanter och på ringar kring fingrarna.
Jag har säkert dragit på mig några hekto där.
Jag hoppas att kroppen själv reglerar det där. Nu när den haft hjälp av vätskedrivande i sex år kanske det är nu den inte riktigt fattat att den måste göra av med vätskan själv?
Jag har en ny blodtryckskontroll om tre veckor och då får jag väl ta snacket med farbror doktorn annars.