Idag fick jag äta en dl fil till frukost och satt med mina kamrater i dagrummet och försökte dryga ut tiden till 45 minuter på den där ynka decilitern. Jag mådde inte illa och hade inget magknip.
Däremot var min mage helt stopp.
Efter ronden på morgonen kopplades droppet ur och då upptäckte man attnålen gått vid sidan av något kärl och därför sprutat in droppet under huden på handen typ. Det spelar ingen roll medicinskt men handen såg ju ut som en jäkla elefantfot och spände som tusan. Den var ungefär tre centimeter hög på ovansidan och jag kunde inte ens lyfta en mobiltelefon eftersom fingrarna inte gick att böja på grund av svullnaden.
Magen kändes dock helt okej och jag duschade och åt grön ärtsoppa till lunch. farbror doktorn erbjöd mig att åka hem, men jag tackade nej. Hör och häpna. Det kändes som att en bilresa på 14 mil på guppiga vägar i -34 grader, en mage som fortfarande stod helt still och ett hus fullt med tonåringar hemma ( nio stycken) var tillräckligt för att stanna till fredag. På kvällen var jag lite ångerfull, men samtidigt tänkte jag att det var skönt att läsa en bok i lugn och ro, låta svullnaden gå ner i handen, få igång magen och sen packa i sakta mak kanske var melodin i alla fall. Från och med nu är LÅNGSAMT ledordet.
Sov fyra timmar på raken efter bara alvedon, magen var mindre öm och oxköttssoppan jättegod. Inget illamående, inget magknip. Då hade jag å andra sidan varit extremt försiktig, vilket mina erfarna kamrater sagt att jag förmodligen skulle ha igen i läkningen. Hade visserligen ett vakenpass på ett par timmar men somnade om igen sen. Och nu är jag verkligen beredd på att åka hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar