Jag träffade mitt äldsta barn i helgen. Vi ses inte så ofta eftersom ungen i fråga numera är vuxen och bor söderut i landet. "Du ser annorlunda ut mamma" .
Efter ett tags funderande kom nästa kommentar: "Det är ju förstås för att du gått ner i vikt!"
Jo, det syns nog lite i ansiktet i alla fall. Och det syns runt axlar och bröst. Runt magen är det mera tveksamt. Eller jo, det är klart jag känner skillnaden på kläder, men det är ännu större skillnad just på övre överkroppen. Det är som att det sakta liksom rinner ur en!
Något annat som är påtagligt är däremot att jag plötsligt inte samlar någon vätska alls i fötter och ben längre. Jag känner mig så mycket lättare, trots att jag inte gått ner så himla mycket. Är det mental vikt eller vad??
Jag fick rådet att börja mäta mig stället för att väga mig. Jag tycker bara det är så himla svårt att få måttbandet på samma ställe hela tiden. Midjan går väl an om man ligger ner och har naveln som riktmärke, men resten?? Det kan ju skilja hur mycket som helst på en centimeter. Och inte kan man väl gärna rita markeringar där det ska mätas på låren eller??
torsdag 24 mars 2011
tisdag 22 mars 2011
Fem veckor postop
Viktnedgång i veckan: -0,8 kg
Viktnedgång sen op: 4,7 kg
Totalt: 14,2 kg
Äntligen rör det sig neråt, även om det sker i högst maklig takt. Men neråt är neråt och ponera att jag skulle gå ner ett halvkio i veckan det närmaste året. Ja, då skulle jag ändå minska 26 kilo. Eller 52 kilo på två år. Det är ju så jag måste se det.
Jag har pratat lite med en del av de andra som opererade sig samtidigt med mig. De har alla gått ner betydligt mer än jag, men har å andra sidan inte haft en lika "lätt" resa mentalt och fysiskt.
För sanningen att säga så har det gått över all förväntan.
Jag verkar tåla nästan allt. Kasta i sig ris är ingen höjdare, men för övrigt klarar min mage allt.
Självklart kan jag inte äta några jättemängder av fett och socker, men det har jag inget sug efter.
Nästa fredag ska jag på återbesök till Lycksele kirurgmottagning. Det ska bli väldigt intressant att prata igenom operationen och upplevelserna omkring den. Jag riktigt längtar.
Viktnedgång sen op: 4,7 kg
Totalt: 14,2 kg
Äntligen rör det sig neråt, även om det sker i högst maklig takt. Men neråt är neråt och ponera att jag skulle gå ner ett halvkio i veckan det närmaste året. Ja, då skulle jag ändå minska 26 kilo. Eller 52 kilo på två år. Det är ju så jag måste se det.
Jag har pratat lite med en del av de andra som opererade sig samtidigt med mig. De har alla gått ner betydligt mer än jag, men har å andra sidan inte haft en lika "lätt" resa mentalt och fysiskt.
För sanningen att säga så har det gått över all förväntan.
Jag verkar tåla nästan allt. Kasta i sig ris är ingen höjdare, men för övrigt klarar min mage allt.
Självklart kan jag inte äta några jättemängder av fett och socker, men det har jag inget sug efter.
Nästa fredag ska jag på återbesök till Lycksele kirurgmottagning. Det ska bli väldigt intressant att prata igenom operationen och upplevelserna omkring den. Jag riktigt längtar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)