Värdemätare

Jag var på vårdcentralen i morse och blev stucken i armen. Så mycket fick jag förstås inte veta av just de proverna men däremot bad jag om att få ta ett blodtryck. Det visade sig att jag ligger väl lågt nu.
Kors i taket! Det har inte hänt på fem år.
Jag har ju varit blodtrycksbehandlad sedan jag fick högt blodtryck för en massa år sedan. Kombinationen med ett mycket stressigt jobb, mycket stillasittande och övervikt är ingen höjdare för blodtrycket.
Nu hade jag som mest 104/65. Som MEST. Jag hade ett övertryck på 100 på de andra mätningarna.
Det kan ju inte ha att göra med viktnedgången, eftersom jag minskat mer än såhär tidigare.
Intressant är det också att det här var en väldigt stressig morgon. Jag undrar vad mitt tryck landar på en ostressad dag?? Kanske måste jag ta diskussionen om eventuellt uppehåll med medicinen?

Jag blev förstås vägd också och vårdcentralens våg visar uppenbarligen lite mindre än min egen.
Där hade jag gått ner nästan ett kilo mer än på min egen våg. Jag håller mig dock till en och samma våg på mina veckovägningar för säkerhets skull.

4 veckor postop

ViktUPPGÅNG i veckan: + 0,4 kg
Viktnedgång sen op: 3,9 kg
Totalt: 13,4 kg

Trenden håller i sig.Min kropp håller kvar allt den kan. Jag fortsätter att lusläsa bloggar och ser att det finns andra som har varit i precis samma situation och ändå minskat bra sett över tid.
Jag måste alltså se allt över tid. Jag. Måste.Ha.Tålamod.

Samtidigt så mår jag oförskämt bra. Jag känner mig pigg och energisk. Jag går ganska raskt på promenaderna numera.
Jag börjar känna igen min nya mättnadskänsla och blir hungrig på regelbundna tider numera.
Jag är inte sugen på varken småätande, sött eller fett. Jag klarar all mat.
Jag har en mage som funkar och slipper diarré som några av mina operationskompisar fått.
Kort sagt: Om nu min jäkla kropp börjar släppa ifrån sig lite kilon så har jag ju fått
en verkligt kanonbra resa på vägen mot ett lättare jag.

I morgon ska jag på provtagning och vägning på vårdcentralen. De kanske har en roligare våg?