fredag 18 februari 2011

Sista dagen på sjukan

När  jag var upp på toan i natt fick jag småpanik för det kändes som jag hade feber. Ny gråtmildhet. Det visade sig vara extremt varmt i rummet, för de hade äntligen fått igång värmen ordentligt denna natt med -37 grader ute.
Den dagliga febertagningen visade dock grönt ljus och sen skulle de bara ta några prover innan jag klev upp. Det visade sig vara lättare sagt än gjort och det krävdes några personalbyten för att få de där ynka rören med blod. Kände mig som en nåldyna, för man är ju ganska sönderstucken då de fått göra om det flera gånger varje dag, varje tillfälle. Jag fick väga mig och det visade att jag gått upp 1,4 kilo sen inläggningen. Tack för det! Förmodligen vätska, men jag blev irriterad ändå. De andra opererade hade gått ner mellan två och fem kilo!

Efter filfrukost packade jag ihop och duschade. Taxin som skulle komma 13.30 kom 10.45 så det blev ingen lunch och ingen tid till några tårdrypande avsked av de andra.
En skumpig färd blev det och det är då man känner att man kanske inte är sådär jädra tuff som man känner sig när man hasar runt i korridoren.
Väl hemma hann jag bara ställa av mig väskan innan fem lediga  tonåringar skulle äta frukost och bara ljudnivån var jobbig tyckte jag. Tre minuter senare dök en granne upp och ville ha kaffe. Jag har ju inte berättat för andra än de närmaste i familjen om min operation så hon satt glatt kvar i tre timmar och pratade, pratade, pratade så det gick runt i huvudet på mig.

När min man kom hem bröt jag lite smått ihop och gick och la mig. Kunde inte sova men det var skönt att vila kroppen. Ungarna kom och satt på sängkanten och ville prata. På kvällen  åkte min man och jobbade och jag satt och halvsov i soffan framför film med barnen.

Sov i alla fall fyra timmar i min egen säng och lördag åkte jag på hockeymatch. Helt slut när jag kom hem, förstås. Kelda-sopporna ledsnade jag på efter två dagar. Det svåraste är att få i sig nog med vätska och hålla magen igång. Jag fick ut en rejäl laddning nummer två efter mag-sirapen jag fick på recept men kroppen vill inte riktigt släppa ifrån sig mer än nödvändigt just nu.

Magen är väl inte sådär supersnygg, men tänk ändå vad lite det syns, med tanke på vad mycket de gjort!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar