Viktnedgång i veckan: -1,3 kg
Viktnedgång sen op: 6,0 kg
Totalt: 15,5 kg
Sådärja! Delmål nummer ett uppfyllt. Jag har nu ett BMI under 50!
Jag är helt nöjd med att jag äntligen går neråt och kanske i en lämplig takt trots allt.
Däremot har den här veckan bjudit på lite andra överraskningar. Jag har mått mer illa mellan varven och
faktiskt kräkts några gånger. Samtliga tillfällen har det varit mitt eget fel!
Jag har helt enkelt ätit för fort, slängt i mig maten, inte tuggat tillräckligt.
Det första bakslaget kom när jag belv bjuden på lunch och fick en stor portion sallad framför mig i en hämtlåda. Jag inser så här i efterhand att det är svårt att avgöra hur mycket jag ska äta, när man inte har rätt
referensram. Nästa fel jag gjorde var att jag inte var koncentrerad när jag åt. I samma sekund som jag svalt en skinkbit utan att i princip tugga den, insåg jag att det här inte skulle kännas bra.
Illamåendet kom som ett brev på posten! Det höll i sig i sex timmar och först då, efter att ha tvingat i mig några deciliter kolsyra, kunde jag kräkas upp den där eländiga skinkan.
Den kom upp helt osmält :)
Några dagar senare gjorde jag samma fadäs i ett moment där jag var vrålhungrig ( på grund av att rutinerna inte funkade) och åt mitt kvällsmål för fort. Glaset med en dl fil i lade lock på alltihop och det tog några timmar innan jag var i fas igen. Nu tänker jag inte göra om det där en gång till.
Hur märkligt det än låter så känns det rätt bra. För det innebär att systemet fungerar som det ska.
Nu gäller det bara att jag verkligen kommer i fas med hur jag ska äta och inte trillar dit på gamla manér.
Det verkar alltså inte vara sakerna jag äter, utan hur jag äter dem.
Note to self: Tugga är viktigt. Lågt tempo är viktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar