3 veckor postop

Viktnedgång i veckan: 0,3 kg
Viktnedgång sedan op: 4,3 kg
Totalt: 13,8 kg
Vilken skitvecka!
Ja inte för att jag mår dåligt eller så, men när jag nu står i princip still så kommer paniken direkt.
I en mellanvägning hade jag gått upp tre hekto under veckan. Hur är det ens möjligt!?!
Till idag hade väl en del vätska och annat försvunnit, men faktum kvarstår - mina kontrollgrupper minskar i ett helt annat tempo än jag själv.

Igår morse fick jag en verklig dipp och ringde till en väninnan som också är opererad och spydde ut mina funderingar. Då hade jag hunnit förbannan att jag var född i fel århundrade och egentligen var gjord för att överleva både digerdöd och svält, att jag skulle flytta till Afrika i ett svältområde och bosätta mig där eftersom det åtminstone var sol till det knappa näringsintaget och att jag annars skulle börja springa maraton och inte ge mig förrän hjärtat stannade. Det enda positiva jag kunde komma på var att operationen inte var värdelös, för det blir mer och mer klart att jag inte skulle ha haft en chans att gå iland med det här på vanligt sätt.

Hon lyssnade länge och sen sa hon att hon tror att jag äter för lite. Att jag hamnar på en svältgräns som gör att kroppen och ämnesomsättningen går in i totlat viloläge. Enligt Ersta skulle man äta betydligt mer och hon skulle dessutom lägga till några matskedar fett om dagen. Och jag äter inte ens smör på mina smörgåsar eftersom det står "fettsnålt pålägg" i min allmänna rekommendation.
Gissa om kvällen tillbringades med att googla på matsedlar från olika operationssjukhus?

Jag konstaterar att jag förmodligen än en gång faller utanför ramen. Jag lever FÖR asketiskt. på samma sätt som det har visat sig att min övervikt är grundlagd av för lite mat och för mycket stress. När jag började äta oftare och mer så gick jag ner i vikt.
Varningarna från sjukhuset är säkert befogade till patienter som tenderar att äta på ett annant sätt. Men jag som äter fettsnålt redan som det är och i ryggmärgen håller igen portionerna nu ska nog inte ha samma mall som "normalen".

Så igår tryckte jag i mig mat hela dagen för att komma i Ersta-mallen. Och det är första gången jag kände mig sådär äckelfull i magen. Och vågen pekade ner igen.
Jag ska försöka fortsätta att plocka i mig tillräckligt på den inslagna vägen så får vi se vad som händer.